Annelie Worgard Fotografi

Ett liv
bland alla andra
ensam
mitt i den vackraste
av morgnar

Saknaden döljs av ingenting
allt är naket bart och öppet
sorgen
sköljer ner över hagen
solen väcker tårar
torkar dem till bitter sand

Längtan letar varje skrymsle
inte en sten
inte ett löv
kommer glömmas
allt skall fram
allt skall synas
innan det är klart

Värmen från jorden
vattnet i gräset
allt sorlar
i takt med solen
fåglarna sträcker mot land
dagen gryr
du är stum
för du kan inte se

Att du själv är allt som syns
Alla ljud är dina ljud
Du är tystnaden som väcker solen
Natten som ljuset somnar till

Se dig som du är
varje gräs, varje sten
Vart liv är du
Aldrig är du ensam
Du är din största längtan
Se dig, hör dig, älska dig
Du är allt som är

Nu är året klart. 365 plus en dag har det pågått. Jag har pillat mig fram, dag för dag, vecka för vecka och sen månad för månad.Minst en bild varje dag plus en text och publicering på webben.
Har fått bilder som jag är oerhört glad över.
Idag tänker jag bara låta det vara, inga reflektioner, det får komma sen.
Mer bilder för de sista dagarna kommer det också bli. Också det senare.
Kan bara konstatera:
Jag gjorde det!
Tammesjutton, jag gjorde det!
Och sångvanarnas rop ekar över nejden igen, tillsammans med tranornas och lärkornas.

Kunde inte hålla mig när jag hörde både sångsvanarna och tranorna trumpeta bortom skogen. Tog en långlunch och gav mig av. Kröp som en elitsoldat de sista metrarna, la mig ner bakom en en. Förde undan grenarna och fick så ett par bilder. Satt sen och bara lyssnade på dem. Det är som en saga, en vårsaga. De är så fulla av liv.
Eftersom vanliga skärmen inte fungerar vet jag inte hur den här ser ut.Kanske korrigerar jag den när jag har en vettig skärm igen.

Förunderligt med teknik.Jag anade när jag skrev att det var bara få dagar kvar att
projektet skulle bli förbannat. Som gammal IT-räv vet man att sånt kan inträffa.
Aldrig utmana IT-gudarna när viktiga saker står på spel.
Såsom avslutandet av detta projekt.
Ni som inte tror på sånt…läs inte då!
Igår gick skärmen sönder. Svart, ogenomtränglig och icke fungerande.
Så nu kommer jag inte åt min bilddator.
Jag har dock hittat en bakdörr…som jag inte tänker prata vidare om.
När allt är lagat fixat och fungerande igen kanske jag gör om bilden/bilderna,
laddar upp fler eller så. Jag får se. Koltrasten tyckte också att det kunde vara
nog med detta eviga bildande varje dag och försökte ta sig ur bilden.
Men det tyckte inte jag.

Tog en bild på resterna av solrosfröna plus harpluttarna.
Vände på färgerna och vips blev det som 60-talets psykedeliska konst.
Dag 362 gången…tänka sig.
Tisdag==>363, Onsdag==>364, Torsdag==>365. Sen är året klart.
Tänka sig.
Det snöade idag.
Och igår.
Tänka sig.

Filosofisk söndag med goda vänner.
Tack för att ni kommit in i mitt liv!
Ni betyder så mycket för mig.

Besök i förorten igen. Tur ut till Svartsjölandet.
Väl hemkomna kom rådjuren.
Fick lova att fota hannens ludna horn.
Sen till middag hos Anna-Karin.
Gott och trevligt.
As usual. Tack!

Besök av ekorrar och clowner.
I övrigt jobb jobb jobb.

Vårens första fjäril.
En sorgmantel.

Fåglarna blir skyggare.
Samt börjar flyga två och två.
Disney hade rätt!